All plast måste återvinnas för en fossilfri plastindustri. Förbättrad utsortering, förstärkt tillsyn, utökad återvinningskapacitet och ökad efterfrågan på återvunnen råvara krävs. Samarbete mellan aktörer i värdekedjan är avgörande.
Om plastindustrin ska kunna ställa om och bli fossilfria behöver all plast återvinnas. Och vi kommer behöva använda alla tänkbara tekniker, i första hand mekanisk återvinning och sedan olika varianter av kemisk återvinning. Kolatomerna i plasten behöver tas om hand på effektivas möjligaste sätt. CCU är en tänkbar lösning för de plaster som av någon anledning inte kan återvinnas men är den minst effektiva av metoderna ut ett energiperspektiv.
För att öka återvinningen av plast behöver flera saker ske inom bara några år:
För att möjliggöra en hög återvinningsgrad är det en förutsättning att den plast som blir avfall sorteras ut så nära källan som möjligt. Ju närmre källan desto bättre kvalitet och potentiellt högre återvinningsgrad. Den som har rådighet för ett flöde har ansvar att sortera så återvinning kan ske och värdet av materialet bevaras. Det kräver dialog i värdekedjan då marknaden kommer utvecklas dynamiskt och behovet av den som tar hand om ett avfallsflöde är insatt i vad marknaden efterfrågar.
Förpackningar är ett viktigt område där mycket mer behöver sorteras ut redan i konsumentled. Införandet av fastighetsnära insamling är positivt och kan leda till högre insamlingsgrad. Som ”nödlösning” är även försortering intressant för att fånga upp de förpackningar som ändå hamnat fel trots att kvaliteten på detta blir sämre och dyrare att omhänderta senare.
Plastindustrin kan göra mycket själva, men man ska komma ihåg att i många fall är vi bara leverantörer till produktägaren som äger mycket av frågorna. Eventuella styrmedel måste ställas på produktnivå, de kan inte fokusera på materialslag, samt vara på EU-nivå. På nationell nivå är det främst avfallsledet som kan regleras vilket även konstaterats av Naturvårdsverket.
Den operativa tillsynen av efterlevnad idag ytterst begränsad och måste utökas för att styrmedel i avfallsledet ska få effekt. Fusk och dålig efterlevnad kan riskera att stjälpa uppbyggnaden av en cirkulär plastekonomi.
Efterfrågan på återvunnen plast kommer öka kraftigt kommande år till följd av de kvotplikter som redan beslutats och de som diskuteras. Det finns en uppenbar risk att det kommer bli brist på återvunnen plastråvara om 5 år. Stora investeringar kommer att behövas i återvinningskapacitet och samtidigt måste mer plast sorteras ut. Den återvinning som sker måste även säkerställa att kvaliteten på det återvunna materialet behålls så långt som möjligt, så kallad högkvalitativ återvinning. Så kallad downcycling måste undvikas för att säkerställa en välfungerande cirkulär ekonomi för plast. Dialog och samarbete genom värdekedjan är en förutsättning. Sortering, investering och omställning i industrin behöver ske symbiotiskt och samtidigt för att olika aktörer i värdekedjan ska kunna få en fungerande ekonomi i omställningen.
För att detta ska kunna ske måste ett antal aktörer vidta ett antal åtgärder:
99,4 procent av all plast vi använder idag är fossilbaserad, det vill säga att den är baserad på produkter som är utvunna från olja. Totalt står plastproduktionen för cirka 4-6 procent av oljeanvändningen i världen. Med en ökande produktion av plastprodukter och en minskad användning av olja för transporter och uppvärmning spås den procentuella användningen av plast snabbt gå uppåt.
Plast är ett av de bästa och mest miljövänliga materialen vi har. Och plasterna behövs i ett hållbart samhälle. De är oumbärliga eftersom de är resurseffektiva material som gör nytta i hela samhället; i förpackningar, bilar, kläder, byggnader och inom sjukvården. Dagens användning av plast gör att vi minskar koldioxidutsläppen och sparar energi.
Kemisk återvinning innebär att plasterna bryts ner till sina ursprungliga molekyler, som sedan användas för att tillverka helt ny plast av högsta kvalité. Här kan du läsa mer om vad Kemisk återvinning är.
