Nobels industrier borde firas även i politiken

Den breda kemiindustrin, som tillverkar kemikalier, läkemedel, plast, bränslen och mycket annat, är grundläggande för i stort sett hela vårt samhälle. Industriell produktion, grön omställning och elektrifiering fungerar inte utan kemi. Sådant vi tar för givet – att kranvattnet går att dricka, maten går att äta, det finns huvudvärkstabletter och avancerade cancerbehandlingar, el i uttaget, att bussen rullar, försvarsförmåga och så vidare fungerar genom att kemiindustrin finns någonstans i ledet. Bakom detta ligger en fenomenal innovationsförmåga, som bland annat har sin grund i Nobels explosivindustri i Karlskoga.  

Tyvärr tappar den europeiska kemiindustrin i konkurrenskraft mot omvärlden. Det yttrar sig genom att kemifabriker saktar ner sin produktion och på vissa ställen stängs. Vi är sedan länge beroende av import av kemikalier och mer avancerade komponenter från länder långt från EU.  

I en alltmer oberäknelig omvärld medför beroenden och en potentiellt krympande kemiindustri risker. Vi har redan sett effekterna av hur handelsflödena påverkades av pandemin, en propp i Suezkanalen och Rysslands krig i Ukraina. Ett möjligt handelskrig med USA eller för den delen hett krig i Mellanöstern är faktorer vi måste väga in i kalkylen framgent.  

Orsakerna till att kemiindustrin i Europa hamnar på efterkälken är flera. Amerikanska och kinesiska statsstöd och god tillgång till billig el ger bättre förutsättningar för investeringar och konkurrenskraftig produktion än EU. Svenska och europeiska regler och elpriser gör det i gengäld mindre attraktivt att producera här. Det betyder inte att kemiindustrin inte har en framtid i Europa – det finns lösningar.  

Ett hinder för konkurrenskraften är EU:s omfattande regelbörda. Ursula von der Leyens ”omnibus” för regelförenklingar är därför mycket välkommen. Som exempel kan kemikalielagstiftningen REACH nämnas. Det arbete som nu pågår med att förenkla REACH är försenat, vilket förstärker oviljan att investera i EU, när man inte vet vad begreppet ”förenkling” betyder. Handlar det om förenklingar som minskar den administrativa bördan för företagen eller om att det blir enklare för myndigheter att säga nej? I frågan om REACH och andra förenklingar uppmanar vi regeringen att fortsätta driva på för att arbetet kommer i mål och att förenklingarna medför ökad konkurrenskraft såväl som ökat miljöskydd.  

Parallellt behövs också långsiktiga satsningar på ny kemi ske, till exempel i forskningspropositionen. Att ta fram nya och bättre kemikalier och material kan ta 10-15 år av forskning och sedan ytterligare tid för att skala upp produktionen. Här behövs tydlig politisk ambition, annars riskerar vi att hamna efter i racet efter framtidens material.   

Därtill behöver kompetensen tillgodoses. Idag utbildas inte tillräckligt många kemiingenjörer och andra viktiga akademiker som industrin behöver. Då framstår nya begränsningar av arbetskraftsinvandringen som ogenomtänkta.  

Givna frågor är också den svenska tillståndsgivningen och elsystemet. De långdragna tillståndsprocesserna gör Sverige mindre attraktivt för investeringar. Dåliga möjligheter att få tillgång till el är också svårt hämmande för en elintensiv industri. Joxandet med elsystemet måste upphöra – mindre inflationsdrivande elhandelsmodeller och mer el i ledningarna, oavsett om det är vind- eller kärnkraft.  

Sverige och EU klarar att stärka konkurrenskraften och föra innovationsviljan framåt.

Glad Nobeldag önskar vi från IKEM!