Tema 2: Den gröna omställningen kräver mer fossilfri el och cirkulära råvaror

I Sverige finns över tusen innovations- och kemiföretag som står redo att göra stora investeringar i industrins gröna omställning. Men då krävs mer en tryggare elförsörjning med fossilfri el och bättre möjligheter för att använda cirkulära råvaror i produktionen.

Sveriges roll som ledande industrination och landets attraktivitet för utländska investeringar är beroende av god tillgång till fossilfri el till konkurrenskraftiga priser.

Vi behöver också möjliggöra skiftet från ett förödande slöseri med resurser till en cirkulär ekonomi där vi använder avfall som nya resurser, framför allt kolbaserade som plast, gummi och textil. Kolatomerna måste bevaras i samhällets kretslopp i stället för att eldas upp till koldioxid i atmosfären.

IKEM:s reformförslag i korthet

Staten måste garantera industrins elförsörjning

Företagens konkurrenskraft, elektrifieringen och industrins gröna omställning är beroende av fossilfri el till låga och förutsägbara priser. Bara omställningen i innovations- och kemiindustrin kommer innebära en elförbrukning som motsvarar all den hushållsel som används i dag. Om vi ska kunna möta en växande efterfrågan på hållbart producerade produkter behöver elproduktionen öka kraftigt. Därför måste regeringen säkerställa ett elsystem som möter behoven och investera i förstärkningar av el- och distributionsnäten.

Möjliggör investeringar för att tillvarata industriell restvärme

Trots att Sverige är världsledande i att använda restenergi från industrin finns fortfarande en stor potential för ökad värmeåtervinning. Genom att använda restvärmen kan förbränning av biobränslen undvikas och en större andel bioråvara användas till annat. Därför bör regeringen tillsätta en utredning som identifierar konkreta hinder och föreslår eventuella förändringar för att öka användningen av industriell restvärme.

Hindra EU-ETS från att slå ut den elintensiva industrin

EU:s system för handel med utsläppsrätter är ett avgörande styrmedel för att vi ska nå klimatmålen, men i vissa fall skapar samspelet mellan ETS-systemet och elpriserna indirekta kostnader för företagen. I exempelvis Tyskland och Finland kompenseras industrin för dessa kostnader. För att inte snedvrida konkurrensen till Sveriges nackdel bör regeringen införa en motsvarande kompensation för företagen i den elintensiva industrin.

Gå från avfall till resurs

För att möjliggöra industrins gröna omställning behöver vi kunna ta vara på allt avfall och återanvända som råvara. Men avfallslagstiftning förvårar möjligheterna att ta tillvara på våra befintliga resurser och i stället eldar kommuner upp soporna och släpper ut koldioxid i atmosfären. Därför behöver regeringen verka för en förändrad definition av vad som räknas som avfall på EU-nivå. Regeringen behöver också ge i uppdrag till Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen att förenkla regelverk och vägledningar i samråd med industrin, så att vi kan gå från avfall till resurs.

Skogsbaserad och lantbruksbaserad råvara kan användas i en bred industriell bioekonomi

Det finns stor potential att minska resursanvändningen i svensk industri genom att öka andelen skogs- och lantbruksbaserad råvara. Men industrins möjligheter att använda exempelvis restprodukter som sågspån hotas av diskussionerna kring målkonflikten mellan att använda bioråvara och bevara skogar. Därför bör regeringen ge ett tilläggsdirektiv till utredningen om en nationell bioekonomistrategi om att även undersöka förutsättningarna för industriell användning av bioråvaror.

Tydliggör att klimatproblemen inte gör någon skillnad på olika sorters koldioxid

För klimatet spelar det ingen roll var koldioxiden kommer ifrån. Trots det gör lagstiftningen skillnad på utsläpp med olika ursprung och tillåter inte att koldioxid från fossila källor fångas in och används i industrin, i stället för att släppas ut. Därför bör regeringen justera lagstiftningen så att stöd för infångning, lagring och användning av koldioxid ges för alla utsläpp, oavsett källa.

Utvärdera klimatpolitiken

Klimatkrisen är akut och den övergripande målsättningen med klimatpolitiken bör vara att minska utsläppen, men ibland hamnar klimatinitiativ i konflikt med lokala miljömål. Det förekommer också styrmedel med andra syften som minskar politikens effektivitet och förutsägbarhet. Därför bör regeringen skyndsamt genomföra Tidöavtalets förslag om en översyn av klimatpolitiken i syfte att utvärdera effektiviteten och samspelet med andra styrmedel.

Tillbaka till Kemiindustrins reformagenda: Kemi är lösningen