Promemorian En säkrare tillgång till vattenreningskemikalier (DS 2023:9)
Utredningens uppdrag har varit att bedöma i vilken utsträckning befintlig lagstiftning kan användas för att styra fördelningen av nödvändiga kemikalier och att vid behov analysera och lämna förslag på en författningsreglerad ordning som innebär att det ska vara möjligt för staten att vid en bristsituation styra fördelningen av kemikalier som används för rening av dricksvatten och avlopp.
Här finns utredningen.
IKEM:s svar i korthet
IKEM instämmer i de remissyttrande som Näringslivets Regelnämnd (NNR) lämnat och vill särskilt lyfta nedanstående synpunkter.
IKEM är positiva till att utredningen lyfter behovet av beredskap av vattenreningskemikalier och deras viktiga roll i samhället. Vidare delar vi utredningens uppfattning att omfördelning av vattenreningskemikalier i första hand ska ske inom den offentliga sektorn. Dock saknas en detaljerad och monetär konsekvensanalys för de företag som blir indirekt berörda och som har en nödvändig samhällsfunktion vid en långvarig brist av vattenreningskemikalier.
Vi stödjer utredningens förslag om att ett uppdrag ges till en myndighet att vidareutveckla den befintliga vägledningen ”Vägledning för prioritering av fällningskemikalier inom dricksvattenproduktion och avloppsrening”. Dock anser IKEM att uppdraget bör ges till en samordnande myndighet i samverkan med berörda myndigheter. Den samordnande myndigheten bör vara Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och inte Livsmedelsverket. Det för att tillgången till vattenreningskemikalier inte enbart är en fråga om dricksvatten och livsmedelsförsörjning utan är även en fråga om beredskap för andra samhällskritiska funktioner som t. ex läkemedelsförsörjning och behandling av avfall. I vägledningen bör det även tydliggöras hur prioriteringar ska göras i förhållande till industrins behov. IKEM föreslår att berörda beredskapsmyndigheter som bör delta i utformandet av vägledningen är bland annat Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och Naturvårdsverket. Även Kemikalieinspektionen bör ingå i utformandet av vägledningen utifrån sin expertis i kemikalieområdet även om de inte är en beredskapsmyndighet.