Promemorian Hållbarhetskriterier för vissa bränslen och en ny reduktionsplikt (KN2024/01751)
I promemorian föreslås hållbarhetskriterier för förnybara bränslen av ickebiologiskt ursprung och återvunna kolbränslen. För att sådana bränslen ska anses som hållbara ska utsläppen av växthusgaser minska med minst 70 procent jämfört med användning av fossila bränslen.
IKEM:s svar i korthet
IKEM är överlag positiva till stora delar av förslagen i promemorian om hållbarhetskriterier för vissa bränslen och ny reduktionsplikt, men vill lyfta följande punkter:
- IKEM noterar att det tillkommit nya markkriterier för skogsmassa. Utifrån det är det önskvärt att genomföra de författningsändringar som är nödvändiga för att Sverige fortsatt uppfyller kriterierna för ett A-land.
- IKEM vill betona vikten av en hållbar råvaruförsörjning och att Sverige har en bred ansats inom ramarna för hållbarhetskriterierna och inte begränsar användningen av hållbara bioråvaror. Hållbara bioråvaror är en viktig del i klimatomställningen och en förutsättning för att minska behovet av fossila råvaror och för företag att minska sina utsläpp av koldioxid.
- IKEM anser att det är viktigt med ökad produktion av alla fossilfria råvaror både för tillverkning och bränsle. En förutsättning för att skapa incitament och investeringsvilja i klimatomställningen är att regelverk är tydliga och långsiktiga. Våra medlemmar är en del av lösningen av klimatomställningen men då krävs förutsägbara och hållbara spelregler. Produktion av förnybart bränsle kräver stora investeringar i anläggningar som behöver vara i gång och jobba i 20–30 år för att investeringen ska vara lönsam. Vem är beredd att göra investeringar i miljardklassen i sådana anläggningar när förutsättningarna snabbt kan förändras? Nya besked och förändringar av reduktionsplikten är för snabba i förhållanden till den industriella verkligheten. Det vore därför viktigt med en långsiktig politik avseende reduktionsplikten och dess utveckling.
- IKEM saknar besked om Sveriges strategi för att säkerställa att en viss andel av den vätgas som används för slutenergirelaterade och ickeenergirelaterade ändamål i industrin (och transportsektorn) ska utgöras av förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Kraven är fastställda i förnybarhetsdirektivet men för många företag saknas idag förutsättningar för att producera fossilfri vätgas. Tydlighet om en vätgasstrategi för Sverige är kritisk för de långsiktiga investeringar som krävs för att ställa om till fossilfri vätgas.