Industriavtalet – leverans på arbetsmarknaden i en osäker tid

Almedalen: Svensk industri är motorn för hela näringslivet – och det är industrins internationella konkurrenskraft som avgör vilka löneökningar Sverige kan bära. Vad ska Industriavtalet leverera för att stärka konkurrenskraften. Det var utgångspunkten i seminariet som leddes av journalisten Jörgen Huitfeldt i samband med Almedalsveckan.

Carl Eckerdal, chefekonom för IKEM – Innovations och kemiindustrierna, förklarade att svensk ekonomi går in i en betydligt mer försiktig tillväxt, också detta drabbar både hushåll och företag. Exporten kommer få det tuffare och arbetslösheten kommer öka.

Kerstin Hallsten, chefekonom på  Industriarbetsgivarna, gav en bakgrund över det ekonomiska omvärldsläget. Industrin har stora utmaningar. Det handlar bland annat om pandemins kvardröjande negativa effekter och nu också om en orolig omvärld som leder till brister, sena leveranser och prisökningar långt utöver det vanliga.

Arbetskraftskostnaderna är höga ur ett internationellt perspektiv. Produktivitetsutvecklingen har varit svag ända sedan 2011.

Energiförsörjningen är avgörande för svensk industris konkurrenskraft framhöll Carl Eckerdal. ”Det går för långsamt, politiken har satsat i fel ordning.”

Kerstin om hur kan vi höja produktiviteten i Sverige? ”Det handlar inte bara om konjunkturfrågor utan också om struktur. Företagen behöver rätt kompetens. En ansvarsfull avtalsrörelse spelar även en stor roll.”

”Cementkrisen bidrar också till en svag utveckling i närtid.”

Så kom parterna upp på scenen.

Marie Nilsson, ordförande för IF Metall inledde med att konstatera att ”Here we go again. Man kan välja att se glaset halvfullt eller halvtomt. Vi håller med arbetsgivarna till del. Lönsamheten har hos många företag varit god trots pandemin vilket inger en förhoppning inför den kommande avtalsrörelsen.”

Martin Linder, ordförande Unionen. ”Vi lyssnar på våra medlemmar. Vi bär med oss att säkra och stärka företagens konkurrenskraft. Industriavtalet syftar också till att skapa goda villkor för de anställda.”

Jonas Hagelqvist, vd IKEM. ”Många faktorer gör svenska företag stabila. Vi tittar på svensk industris konkurrenskraft. Vi kan som arbetsgivare inte jaga inflationen.”

Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna, bemötte facken. ”Det är speciellt den här gången. Det är en dubbelchock efter pandemin och nu med kriget. Kostnadstrycket innebär ett exceptionellt läge. Vi kommer ha bra förhandlingar med facket men vi måste börja få bilden klar för oss nu.”

Martin Linder kommenterade inflationsspöket. ”Vi tar ett gemensamt ansvar genom att tänka långsiktigt. Vi analyserar från grunden hur vi strukturellt skapar en konkurrenskraftig lönebildning.”

Det är svensk industris internationella konkurrenskraft som ska styra. Vi kan inte medverka till en kostnadsspiral som innebär färre jobb.

Vilka blir stötestenarna i avtalsrörelsen?

Marie Nilsson tror det blir nivån. Det är oftast den som det handlar om i slutändan.

Martin Linder menade att det var olyckligt att arbetsgivarsidan inte utgått från Riksbankens inflationsmål. Vi har ett industriavtal där företagens konkurrenskraft ligger som grund. Vi kommer ta ansvar men vi har en övertygelse om vad som är långsiktigt bäst för våra medlemmar.”

Per Hidesten replikerade med att ”den svenska inflationen hjälper inte företagen att sälja på den globala marknaden.”

Medverkade gjorde: Kerstin Hallsten, chefekonom, Industriarbetsgivarna, Carl Eckerdal, chefekonom, IKEM, Per Hidesten, vd, Industriarbetsgivarna, Jonas Hagelqvist, vd, IKEM, Marie Nilsson, ordförande, IF Metall, Martin Linder, ordförande, Unionen. Seminariet leddes av journalisten Jörgen Huitfeldt. 

IKEM och Industriarbetsgivarna företräder bas- och processindustrin och är med och sätter industrins märke – ett kostnadstak för löneökningarna på svensk arbetsmarknad. Tillsammans representerar de bägge arbetsgivarorganisationerna 2 400 företag med 160 000 anställda. Under avtalsrörelsen för 2023 kommer arbetsgivare och fack att förhandla om löner och arbetsvillkor för 2,2 miljoner löntagare i 450 avtal. I december kommer industrins parter att växla krav och under våren – senast den 31 mars 2023 – sätts märket för resten av arbetsmarknaden.